Testar en uppdateringsapp

Bugsy och Mårrgan är ärliga mot varandra.

Morfinchatt

I måndags åkte jag till sjukhuset för att genomgå en liten operation. En liten polyp på ena halsmandeln som irriterat mig hela sommaren skulle äntligen bort. En enkel operation som bara tar några minuter att genomföra, men som ändå krävde narkos då kräkreflexen är allsmäktig i dessa regioner.

Åkte in vid elva och kom till liv igen på uppvaket vid halv ett ungefär; med misshandlad tunga och minst sagt ömmande hals. De gav mig inget smärtstillande innan operationen så istället fick jag det i efterhand och i väntan på att det skulle sätta in fick jag en skvätt morfin. Och häpp så hade det gått en timme till på uppvaket!

En av sköterskorna var nyligen huvudpersonen i ett reportage jag plåtade och när jag till slut lyckades placera henne var jag tvungen att förklara hur svårt det var att välja bland alla goa bilder vi tog. Jag tror, men är inte säker, att hon förstod.

Samtidigt, på sjukhuset i Gävle, ligger min bästa kompis intagen. Hon är också nyopererad, men hennes operation tog tre timmar och mitt ingrepp är som ett stick i fingret i jämförelse. Även hon har fått morfin mot smärtan och på måndagskvällen chattar vi på Facebook.

- Hej där... Hur är det.med dig??
- Lite dizzy feelin' över det hela, men ganska bra. Och själv?
- Men vad har hänt??
- Hade en polyp på halsmandeln som togs bort idag. Bara å vänta på provsvaren nu. Och du?
- Men kan jag ringa?
- Du får inget vettigt ur mig. Kan slå en pling senare ikväll :0,
- Hej igen;) Försökte ringa,.somnade sedan av en skvätt;) Haha, morfin kan va rätt trevligt;)
- Ungefär samma händelseförlopp här också :0)
- Haha!! Är du hemma lr på sjukhus??? Blev det akut lr??
- Hemma. Hur är det med dig nu då?
- Fick nyss en morfin spruta så nu känns det bra;) Haha, morfin å litet tangentbord är rätt spännande...
- Eh, ja... dags att vila lite nu kanske?
- Haha, personalen här är halvgalna hela högen;) Lura nyopererad patient att skratta så...
- Kan det även vara som så att humorn höjs i takt med att morfinet går in?
- Kan kanske ligga något i det. Men jag hoppas personalen inte tar morfin.....äää?

Tidigast torsdag morgon får min kompis komma hem. Själv ska jag jobba idag för första gången på nästan fyra veckor. Ta hand om dig vännen!

Tulldramatiken som drog ner helhetsinrycket av att snart vara hemma

Självklart blev det en del shopping i New York. Inte så att jag gick bananas med kreditkorten, men lite shopping blev det allt. Presenter till syskonbarnen, Converse till tonåriga kompisbarnen, whisky till grannen, kläder till maken, fyra BH-ar och 26 par trosor från Victorias Secret till mig själv. Bland annat.

Enligt kvittona handlade jag för 2950 kronor. Jag sparar alltid alla kvitton, men jag har inte för vana att räkna ihop summorna. Nej, någon form av självbevarelsedrift har jag allt. Istället var det en dansk tulltjänstekvinna som räknade ihop dem åt mig.

När jag vält min resväska av bagagebandet på Kastrup packade jag raskt ner ALLT jag hade som handbagage i min resväska för att skynda vidare mot tåget. I handbagaget ingick två limpor cig och två flaskor whisky. Ja, det är för mycket för en person - MEN i sällskapet fanns det gott om individer som inte handlat någon tax free. Kanske inte helt rumsrent, men ett normalt och välfungerande system när man är på resande fot.

Det vill säga om inte en dansk tulltjänstekvinna får för sig att jag reser ensam och plockar in dig för redovisning för att hon tror att jag handlat en hel kamerautrustning i USA.
- Typisk kamera som man köper i USA.
- Eh, uppenbarligen i Sverige också.
- Har du kvitton på det då?
- Eh, ja men i Sverige så klart.
- Du får inte resa med sådan kamera utan kvitto.
- Eh, nähä.
- Och det här objektivet (70-200) har du köpt det i USA.
- Eh, nej. Om du tittar på det ser du att det är ohyggligt repigt och glappar eländigt i yttersta leden; det är säkert åtta år gammalt.

Till slut fick jag henne att förstå att det inte var nya kameragrejer hon klämde på, men hon tjatade vidare om att man måste ha kvitton om man ska resa med sådana grejer.
Kamera okej alltså, men hon var tydligen fast besluten om att sätta dit mig för något och frågade mig vad jag handlat mer. Jag visade några av de mest uppenbara grejerna och hon krävde att få se kvittona på samtliga inhandlade attiraljer.

Flera gånger påtalade att jag ville meddela mina resekamrater att hon tagit in mig. Vi hade ett tåg att passa och de kunde åtminstone få veta var jag var. Ingen såg att jag blev intagen.

Hon svarade spydigt att mina "kamrater" inte skulle åka någonstans. Hon påstod dessutom att hon inte förstod vad jag sa när jag förklarade att vi vara flera personer om bagaget (läs sprit och cig) och hon hånade mig oförställt när jag inte förstod hennes danska.
- Kan vi prata engelska då så kanske det blir lite lättare för oss båda?
- Nej det tänker jag verkligen inte göra!

DÅ först upptäcker hon vad jag har i tax free-påsen! Bara genom att använda all sin självbehärskning klarar hon att se innehållet utan att applådera av belåtenhet!
- Det här är alldeles för mycket!
- Ja, jag vet det, men hälften tillhör någon annan som du inte tror existerar och det lär inte spela någon som helst roll hur mycket jag hävdar det, du lär ju låta mig betala i vilket fall.

Hon nickar instämmande, men är ändå inte nöjd. Hon börjar således slita upp resten av det som finns kvar i resväskan, inklusive tio dagar av smutsiga underkläder, för att hitta något mer att klanka ner på eller att addera till shoppingen.

Hon hittade inget mer. Istället började hon skriva sin skatteräkning. 491 danska kronor kostade kalaset och när hon fått väl betalt kastar hon nonchalant ner en broschyr i resväskan. En broschyr som talar om hur mycket man får shoppa för när man är utomlands. En broschyr som jag raskt sliter upp och kastar tillbaka på henne, samtidigt som jag väser "apejävel" lagomt högt mellan tänderna.

- Vad sa du?
- Inget som du med din dåliga svenska kan förstå.
- Du glömde din korsordstidning!
- Den kan du behålla. Kan bättra på svenskan lite.

Är kanske inte helt stolt över mitt agerande så här i efterhand. Okej att jag handlat för mycket taxfree. Okej att jag kommit på efterkälken. Jag kan gärna betala skatt till danskarna om det ska vara på det viset. Danskarna jiddrade ju med skatten redan på Gustav Vasas tid. Men påstå för Guds skull inte att jag ljuger!!!

Å andra sidan - om jag sovit hela natten hemma i min egen säng istället för att ha varit vaken under i stort sett en hel Atlantflygning hade jag kanske struntat i att kalla tanten för "apejävel".
Kanske.

Hurry Up - Then Wait

Tio dagar i New York kan låta mycket. Det är det väl också. Om det inte kommer en orkan och snor tre av dagarna vill säga. Aldrig någonsin har man evakuerat New York. Aldrig någonsin har man behövt stänga ner tunnelbanan. Aldrig tidigare har ALLA affärer och restauranger på Manhattan varit stängda samtidigt.

Detta borde vara det slutgiltiga beviset på att jag verkligen är sämsta tänkbara resesällskap. Det var inte utan att man fick flashbacks från den eländiga Sardinienresan 2006. Inte fullt så allvarliga konsekvenser då som nu, men ändå liksom.

Nåväl - vi hann med att göra rätt mycket trots allt - förutom att gänget levererade två guld, två silver och två brons! Tillvaron med förskoleklassen från Nybro Räddningstjänst försvårades lite av att deras mammor inte skickat med några signalvästar och var och en fick sin beskärda del av att både gå vilse, bli lämnad ensam och frånåkt.

Är mäkta förvånad över att jag trots allt blev så förälskad i New York. Jag undviker storstäder om jag kan. Mest kär är jag förstås i Soho, men jag gick igång på allt. Staden som aldrig sover! Eller, det gjorde den ju nu när vi var där förstås, men aldrig annars.

Vi har haft en alldeles makalös vistelse i The Big Apple. Tyvärr kan vi inte credda den amerikanska tävlingsorganistionen för det. Vi fick allt för ofta känna på att New Yorkska talesättet "Hurry up - then wait" verkligen inte bara är ett talesätt. "The Fast Track" till ackrediteringen visade sig ta tre timmar, man skickade ut mail om inställda tävlingar efter att de skulle ha startat, om man ens meddelade alls och fick man någon information om något så var det oftast olika bud från olika håll och inget var rätt.

Det har sannerligen varit en ynnest att få vara delaktig i detta äventyr. Vår kalender blev hårdvaluta over there och med den i högsta hugg mutade vi till oss både gratis internet på hotellrummet, present till Liza och tog oss förbi vissa avspärrningar.

Tack för att NI gjorde resan till vad den blev! Om två år är det dags igen. Då i Belfast - See You There Or Be Square!

Sardinien 2006

New York 2011

Country cooking

Söndag morgon, sista dagen innan tre veckors semester, inklusive tio dagar i New York! Vad ger ni mig för den? Känns fortfarande overkligt att den där kalenderresan faktiskt ser ut att bli av, men det verkar onekligen som om jag kommer befinna mig overseas innan fredagen sett sitt första ljus.

Trots att det var lördag igår lyckades jag med konststycket att smita lite tidigare från jobbet. Kanske mest beroende på att jag komprimerade lunchtimmen till 25 minuter (igen), men ändå. Hemma på Skyttelund möttes jag av nyklippt gräsmatta och inkokta päron. Säsongen börjar lida mot sitt slut och maken står tydligen inte ut med tanken på att låta majoriteten av både körsbär och päron att förgås - och därför stod en gryta med rödfärgade söta kanelpäron på spisen.

Han var dock inte helt nöjd med sitt lilla experiment och han är redan i full gång med att leta nytt recept.

Annars har vi ägnat oerhört mycket tid till just matlagning. Varje dag mellan 13.35 och 15 visas Masterchef Australia på TV8. Älskart!
Av någon anledning älskar jag att frossa i andras matlagning. Under min tid som kroganställd hängde jag gärna på kockarnas axlar och matlagningsprogram är bland det absolut bästa jag vet. Dock roas jag föga av att tillaga godsakerna själv. Äta går dock alldeles ypperligt.

På TV visas säsong två, men vi ägnade gårdagen att titta på de nio första avsnitten av säsong tre. Befriande fritt från Gordon Ramsey's gap och skrik, Leilas "mitt" och "min" och inte en intrig så långt textremsorna når. Nu är ju jag lite av en aussiefil (gamla synder), men det här är det bästa på TV just nu.

Herregud - jag har ju inte ens fyllt 40 än...

Fönsterglas sökes

Jag börjar få dåligt samvete över att jag inte bidrar till renoveringen ordentligt och har insett att det verkligen är dags att plocka fram projektet som står längst in i ladan - de nya fönstren.

De ska målas, glasas och kittas. Måste bara få tag i glas först.
Därför söker jag nu efter fönsterglas och/eller fönsterbågar med munblåst eller valsat glas. Glasen ska sättas in i nytillverkade spröjsade fönster så det gör ingen om eventuella bågar i dåligt skick.

Självklart betalar jag för mig, men det gör ju absolut inget om det blir billigt.
Lämna en kommentar, eller skicka ett mail så hör jag av mig asap.

En legend och tegel på taket

Medan jag tillbringade dagen på Aledal som funktionär hände det saker hemma på taket igår. Det är inte helt enkelt att få gamla enkupiga patinerade takpannor att samarbeta - men jäklars vad bra det blir! Självklart är det jääääättetråkigt att jag inte kan vara hemma och bära takpannor, men jag hade redan lovat sitta som domarsekreterare på helgens dressyrtävlingar.

Ryttaren på bilden är ingen mindre än Ulla Håkansson. Denna fantastiska ryttare som red sitt första OS i München 1972 fyller 74 år i år och ingen skulle bli särskilt förvånad om hon med sin nya häst Rochelle även är med i London nästa år.

Blev faktiskt lite lipig när jag såg henne rida. Herregud, människan var ju gammal redan när jag var aktiv och hon var verkligen en av de stora idolerna! Nostaligkänslan förstärktes ytterligare av att Lena Svensson (tidigare aktiv på Högbo Ridklubb) var huvuddomare; allt ackompanjerat av The Power Of Love med Frankie Goes To Hollywood och Slice Me Nice med Fancy.

Idag kör vi Intermédiaire I och Grand Prix.

Och ja. Jag blev lite lipig av att se hur fint taket blir också. Min man är bäst!